Syftet är att skapa ett helhetsperspektiv i mötet med människor från andra kulturer. Detta innebär att man tar hänsyn till både individuella och kulturella aspekter.

Hur ska vi bemöta antidemokratiska attityder? 

 

Hur gör man när man i professionella sammanhang stöter på antidemokratiska attityder, såsom kommentarer som ”tjejer ska inte gå på badhus” eller ”bögar är äckliga" ?

 

Hur man ska bemöta denna typ av uttalanden är något som många gånger tagits upp i mina handledningsärenden. Jag har märkt att de allra flesta bemöter antidemokratiska attityder på det ena av två olika förhållningssätt. Tyvärr anser jag att båda dessa förhållningssätt är dåliga. 

 

Det ena förhållningssättet är att vara auktoritär. Den som har detta förhållningssätt brukar vara övertygad om att man har rätt och att den man möter har fel. Ofta har man svårt att tillåta en person att tycka och tänka som den gör. Man försöker då att tvinga fram en förändring, många gånger genom en impulsiv reaktion. Konkret kan detta uttrycka sig genom att på ett irriterat sätt ”ryter till” när man hör vissa typer av uttalanden, man dömer personen för det denne sagt. 

 

 

Att säga att någon har fel är den lätta vägen att gå. Då slipper man bemöda sig om att försöka förstå.

 

När vi inte håller med om något bör vi inte avfärda personen och avbryta kommunikationen 

eftersom vi då stänger diskussionen. Möten avslutas många gånger i förtid eftersom dialogen inte riktigt fått en chans. Jag har hört personal bemöta dessa attityder från till exempel ensamkommande barn med uttryck som: ”Det här är Sverige! Vi är inte i Irak!” Denna typ av respons är sällan fruktbar. Personen som får höra detta kommer antagligen att känna sig nedvärderad. En person som redan har en hög stressnivå och otrygghet i vardagen kommer med stor sannolikhet hålla ännu hårdare i det som känns tryggt – det vill säga sina egna värderingar. Resultatet är oftast att gränsen mellan vi och dom förstärks. Många upplever att världen är emot dem. Ett auktoritärt förhållningssätt förstärker endast denna känsla.

 

Det andra förhållningssättet är att vara passiv när man bemöter attityderna. Den som har detta förhållningssätt brukar vara rädd för att trampa på den individuella integriteten och kränka personen man möter.

gallery/skärmavbild 2018-10-15 kl. 10.23.18

Resultatet av ett passivt förhållningssätt är att man väljer att inte alls kommentera vad en person säger och ofta tänker man iställtet: ”Jag kan väl inte bestämma vad andra ska tycka.” Konsekvensen blir tyvärr att nyanlända inte får en chans att utvärdera och nyansera sina egna attityder.

 

När vi stöter på antidemokratiska värderingar och uttalanden så bör vi varken kräva en förändring eller blunda för uttalandet. Om situationen tillåter kan vi välja att möta personen med genuin nyfikenhet.

gallery/skärmavbild 2018-10-15 kl. 10.20.45

Konkret innebär det att ställa rätt frågor och lyssna på svaren. Syftet med att ställa frågor är att personen ska berätta mer. Några exempel på frågor man kan ställa: Berätta mer! Hur tänker du? Finns det andra sätt att se det på? Vad är det värsta som kan hända? Vad är konsekvenserna av att se det så?

 

Här är det viktigt att poängtera att målet endast är att öppna för en prestigelös dialog. Målet är alltså inte att personen ska ändra sina åsikter där och då. Vi måste låta detta ta tid. Mina erfarenheter säger mig att det bästa är om förändringen sker i små, små steg.Vi bör alltså nyfiket utforska en persons förhållningssätt. Det är en stor skillnad mellan att lyssna för att försöka förstå och att lyssna för att försöka övertyga. Det bästa sättet att stimulera kritiskt tänkande är att vara nyfiken på varför någon tycker och tänker som den gör. Det startar ett resonerande. 

 

Vi bör alltså behandla alla idéer med respekt oavsett om vi håller med eller inte. Vi bör uppmuntra människor att öppet prata om sina åsikter istället för att undvika dem. Jag har haft många samtal med nyanlända kring sexualitet, könsroller och kulturskillnader.

 

Ett samtal jag minns väl är när en ung ensamkommande pojke uttalat sig om kvinnor som visar sin kropp på badhus. Han tyckte inte att kvinnor ska visa upp sina kroppar i badkläder. Han var fast övertygad om att kvinnor går till badhus för att de vill ha sex med män. Han använde ett grovt språk, och jag förstod ganska tidigt att jag inte skulle komma någonstans med att försöka tillrättavisa honom. Jag valde därför att inte riskera att hamna i strid med honom. Jag släppte alla argument för varför det inte var så som han påstod. Istället gjorde jag något mycket enkelt. Jag blev nyfiken på hans åsikter och sa: ”Aha, är det verkligen så? Berätta mer. Hur tänker du? Berätta så att jag kan förstå vad du menar.”Jag ställde flera frågor om det han sagt. Hur vet du att det är så? Tänker du att alla kvinnor som går till badhus är där för att ha sex? Jag valde alltså att genuint vara nyfiken på honom och hans tankar. 

 

Det tog inte lång tid innan mina frågor möttes av stunder av tystnad och därefter svaret: ”Jag vet inte”. Därefter valde jag att berätta hur jag ser på kvinnor som går till badhuset. Jag berättade att jag inte alls såg det som han, att jag aldrig hört att kvinnor vill ha sex på badhuset, att jag inte ser lättkläddhet som ett uttryck för att man vill ha sex. Därefter frågade jag om hur han såg på saken, utan att signalera att det ena eller det andra synsättet är rätt.

 

Mina erfarenheter av nyanlända är att de är nyfikna på det svenska samhället och svenska förhållningssätt. Det finns ofta en öppenhet och mottaglighet för att få veta mer om värderingar i Sverige. 

 

Syftet med denna typ av nyfikenhet är att personen ges möjlighet att fundera och ifrågasätta varför hen tycker och tänker som hen gör. Vi måste våga ta dessa typer av samtal och avdramatisera möten med människor som inte tycker som oss. Att vara säker på var vi själva står och varför vi står där vi gör är en mycket viktig nyckel för att genomföra denna typ av samtal om attityder. 

  Soroush Shouri

gallery/skärmavbild 2018-10-15 kl. 10.30.18